Dontes förvandling

Hej Alla Ni Som ÄLSKAR Hästar!

 

Nu vill jag berätta för Er vad jag har haft den stora glädjen av att få uppleva och lära mig!

 

Jag hade inte kunnat ana vilken omvälvande förändring som var i antågande i min relation till hästar då min familj och jag beslutade oss för att flytta från det folktäta, intensiva Stockholm ner till Österlen, ”landet”.

 

Jag var mer eller mindre livrädd för min 4-åriga valack (som var som ett litet monster som jag varit med och skapat genom att jag ägde hans mamma....) Han utmanade mig dagligen. Jag var nervös varje dag jag skulle till stallet och det kändes egentligen inte kul längre det här med hästar.

Oron gnagde i mig. Osäker som jag var tillsammans med denna osäkra häst i nya omgivningar i Skåne, hur skulle detta gå?

 

Genom en bekant fick jag ett tips om bete i Komstatrakten, Gyas Hästcentrum. Dit gick hästtransporten tillsammans med min olydiga häst och familjens söta, väluppfostrade lille Welsh ponny.

 

När vi kom fram möttes vi av Gabriele Olsson som gladeligen och med sitt inspirerande lugn tog emot!

 

Min ”bushäst”, Donte, skulle gå på bete med andra valacker och vår lille ponny skulle få gå på ett underbart magert bete som verkligen skulle passa honom!

 

De första veckorna var Dontes beteende minst sagt märkligt. Även Gabriele tyckte att det var svår att tyda vad som låg bakom, trots sina gedigna erfarenheter av hästars beteende. 

Jag tror inte att jag själv hade fått upp Donte till beteshagen om inte Gabriele funnits och med sitt lugn och sitt kroppsspråk och efter ett tjugotal volter fått honom innanför grindarna i hagen. 

 

Han utmanade varje häst i flocken, han hälsade aldrig utan angrepp direkt och det har han alltid gjort. Han gillade faktiskt inte någon häst. . Han visade det genom att med sura, bakåtstrukna öron attackera och skrämma bort flocken så fort som dom hälsande närmade sig honom. Jag upptäckte att han uppförde sig precis som hans mamma hade uppfört sig mot flocken de knappa sju månader som sto och föl hade levt ihop och då föll allt på plats!

Han visste inte och hans mamma hade aldrig lärt honom hur man närmar sig och hälsar andra hästar och blir kompis med dom. Han närmade sig hästar och människor  som ett sto som försvarar sitt föl och vid minsta lilla misstänksamhet och ovilja small det rejält.

 

Min häst stod därmed alltid ensam vid ingången till hagen och det värkte i mitt hjärta av sorg att se att han inte kunde vara med dom andra hästarna.

 

En dag såg jag Gabriele utöva något som jag uppfattade som cirkuskonster med en häst på volten! 

Wow, vad häftigt! Jag blev helt fascinerad och tagen utav den närhet som jag såg att hon hade med hästen - det fanns som en osynlig aura kring människa och djur. Det fanns en tillit, en närhet, nästan som kärlek mellan henne och hästen som gjorde mig rörd. Hon kommunicerade!

En helt ny värld öppnade sig, just där och då, framför mina ögon. Det här ville jag också lära mig! Om jag kunde lärde mig detta, då skulle jag aldrig mer behöva känna den rädsla för hästar som näst intill lamslagit mitt hästintresse!

 

Här började min långa och helt underbara resa in i att bättre förstå hästens och hästflockens värld! 

 

Och inte bara att bättre förstå hästen utan också har det kommit att förändra min syn på mig själv  och mitt eget beteende bl.a. vilken hög nivå av energi jag omedvetet utsöndrar, mycket p.g.a. min egen rädsla! 

 

Jag insåg snart vad lite jag förstod och behärskade i gemenskapen med hästen, jag som ansåg att jag i alla fall hade lite hum om hur man bygger en relation till dessa stora, vackra varelser. 

Detta var en stor utmaning för mig, att gå från att vara människa med häst till att försöka agera häst med häst!

 

Ni kan inte ana vad många små, fina signaler en häst visar som de, som inte kan uppfatta dem, aldrig kan tyda och räkna med. Kan du tyda dessa små signaler så kommer du alltid att ligga steget före och hinna reagera rätt och där med respektera hästen som individ och känna dig tryggare tillsammans med din häst. Kan du uppfatta dessa signaler finns det ingen anledning till att vara rädd och orolig i relationen till en häst. Du blir helt enkelt hästens kompis på riktigt!!

 

Det Gabriele lärde mig var ingen ”quick fix”, snarast kändes det som om jag givit mig in på ett långt, intensivt och tidskrävande projekt dock har jag i efterhand förstått att det ändå gick fort för mig att förstå hur jag skulle ändra mitt gamla beteendemönster till det nya. Men hade jag nu bestämt mig för att lära mig detta så skulle jag minsann ge mig sjutton på att förstå hur man kommunicerar så att hästen förstår och vice versa.

 

Med mycket stort tålamod (inte bara eget tålamod utan tålamod från Garbiele, och säkerligen Donte) och en stooor portion humor och många goda skratt så kom jag sakteliga allt närmare mig mitt mål och idag kan jag, på ett helt annat sätt än tidigare närma mig hästen och känna en djup värme och kärlek. 

 

Vad jag inte hade räknat med när jag började ”min resa” var att jag också skulle komma att känna stor sorg inför vad lite vissa människor verkligen förstår i sin relation till dessa underbara, ödmjuka, levande väsen.

Det känns hemskt jobbigt för mig att se alla missförstånd som uppstår mellan människa och häst p.g.a. ägaren inte kan tyda signalerna rätt och därmed avvisar hästens försök att närma sig förtroendefullt p.g.a. människans rädsla.

Jag kan bara rekommendera alla verkliga häst älskare att lära sig mer om hur hästarna fungerar!

 

Så nu tillbaka till Donte min ”jätte knasiga häst”, han var ju självklart hästen jag tränade på!

Det gick inte lång tid innan jag såg förändringen hos honom. Hans kaxiga, ”på pucklande” stil förbyttes i intresse för mig och vem jag var och att jag vann hans förtroende för att inget ont skulle komma att hända honom tillsammans med mig.

Visst utmanade han mig i början och livrädd som jag var reagerade jag kroppsligen absolut helt fel t.ex. så flyttade han mig lätt med sin obehagliga, hotfulla attityd, inte jag honom! När jag tänker på det idag måste energin som min rädsla framkallade, ur hans perspektiv, varit enorm. 

Tack vare Gabrieles kunskap och tålamod i att undervisa mig kom jag till egen insikt och min häst började ändra inställning. Det stora beviset på detta fick jag en dag inte mer än en månad efter vår ankomst till Gyas.

 

Denna dag stod inte min knasiga häst vid grinden.

Väl framme vid gården träffade jag som vanligt Gabriele vid volten. Jag var verkligen konfunderad.

Det jag såg från gården, då jag tittade upp emot Dontes hage,var fem hästar i EN flock.

Det kunde inte vara sant kommer jag ihåg att jag tänkte. Jag var helt enkelt tvungen att gå närmare för att se om det jag misstänkte hade blivit verklighet.

Halvvägs till hagen började det sakta sjunka in i mig att det jag misstänkte var sant. Där, i flocken av hästar, stod min knasiga häst och verkade inte vara så knasig längre. 

Jag minns att tårar av tacksamhet rann ner för mina kinder och oron jag känt och levt med så länge, p.g.a.hans utanförskap i flocken, rann ut ur mig tillsammans med mina tårar!

 

Genom den träning Donte och jag fick tillsammans lärde han sig att vara social och att bli häst!

 

Idag äger jag en ”oknasig” häst, som jag känner att jag kan hantera i de flesta situationer. Min vackra häst går idag lugnt efter mig i lång lina och tycks trivas alldeles utmärkt just där!! 

Hans relation till nya hästar i, för honom, ny flock, leder aldrig mer till konflikter. Det verkar som om att hans självkänsla har stärkts så mycket att han inte behöver hålla på och skrämma och utmana andra hästar. Idag kan han  hälsa och hantera tuffa situationer utan att bli aggressiv och att riskera att slå ihjäl någon och även att gå lugnt i väg. Så himla cool!

Nu lyssnar han till mig och är det så att situationen eskalerar och energin blir för hög gör vi två en paus och så löser vi problemet tillsammans!!

 

Min häst är idag en glad häst och jag är en glad hästägare! Jag hoppas att jag aldrig igen kommer att svika hans tillit - för gör jag rätt och samarbetar med honom, så gör han rätt!

 

Gabriele, utan det du lärt mig hade jag förmodligen slutat med hästar. 

Tack Gabriele för att du öppnat upp en helt ny värld för min häst och mig och vår dyrbara tid tillsammans i livet. 

 

PÅ GYAS FÅR HÄSTAR VARA HÄSTAR!

 

Hjärtliga hälsningar

 

Christina

 

  PS: Det måste vara det som Gabriele gör med sina hästar, som gör att hingstar och ston kan stå i hagarna bredvid varandra!