17. jan, 2013

Osannolika berättelser

Jag har bl annat två upplevelser med mina hästar som är osannolika men som har hänt.

De ska visa vad som är möjligt mellan människa och häst när vänskap, tillit och förståelse uppstått.

1.

Jag skulle hämta min Frieserhingst Niklas från sin fålla och upptäcker att jag har hel fel rep med mig. Ett rep som kan slingra sig blixtsnabbt runt benen på en så man sitter fast.

Jag tänker: Nu måste jag verkligen passa mig och hålla reda på det.

Sidan om hans fålla står antgonisten Ibn min Arabhingst.

Jag går förbi  med Niklas och i den sekunden tappar jag änden på repet och det slingrar sig  runt min ankel och jag sitter fast.

Niklas känner en viss frihet och drar mot stängsel till Ibn som redan ivrig väntar och bjuder på slagsmål. Ett tunnt eltråd mellan oss och bara 20 cm ifrån varandra och jag kopplat med ankeln på en Frieserhingsts grimma.

Slow motion i tidskänslan och bilder framför ögonen hur de dra iväg med varandera med tickande stängseltråd slingrad runt våra ben och jagdras efter dem.

Båda hingstar började stegra sig och Ibn slår med frambenen.

Adrenalinet barar forsade i mig och det enda jag tänker var : Böj dig ner och blir av med det där.

Jag knäar på marken och ropar : Niklas snälla snälla , nej låt bli!

Han stannade upp , stod som en berg trots utmande vrål och stegringar bara några cm ifrån honom.

Jag fick loss repet och vänder mig om och säger Kom nu!

Han följer villig som en hund, min gigantiska Frieser !

Magen nästan vände sig in och ut på mig av all adrenalin som var kvar i kroppen..

Jag är tacksamt! Och kommer att byta rep eller vilken redskap som helst när jag upptäcker att det jag har just nu är olämplig. Jag ska inte utmana ödet ..

Han fick väl en öm känsla min hingst när han såg mig så liten där nere..

Vilken häst bara !!!!!!!!!

 

Just idag hände något med min lille Bonito som visar hur uppmärksam hästar kan vara.

För detta har jag 2 vittnen som ångrar att de inte hade kameran framme.

Bonito går tillsammans med unghingstarna i lösdriften och håller ordning på ungdomarana som redan har växt förbi honom.

 Vid insläppstiden skulle 2 av dessa busfrön absolut fortsätta med att fighas och hålla på och stegra sig mot varandra.

Jag brukar kunna gå emellan och skapa lugn om jag behöver , men denna gången var en grind emellan. Jag ropar förmande deras namn men de brydde sig inte särskilt.

Bonito som åt tittar upp när jag ropar." Bonnie kan du inte ta över där och sätta de på plats?"

Han går dit , vänder sig mot dem hotar med spark.. de slutar och stannar upp. Sen gick han rund dem så han var bakom dom och med en bestämd och riktat halsrörelse fösar han de framför sig till foderbordet till maten. Efter det gick han till sin plats, medan jag förståss berömde honom jätte mycket. Han såg helt enkelt vad jag var ute efter och gjorde det åt mig . MMMMMMMMMMMMMM

Med Bonnie har jag många liknande upplevelser. T ex när någon dröjer vid en övergång vid grinderna osv. Så behöver jag bara kalla hans namn och han sätter fart på dem. Driver bort eller fram ..

Dessa saker händer alltid spontan och jag tänker inte särskilt mycket. Jag bara har en känsla av tillit och att de förstår..