15. okt, 2012

Föllärdom

Ja, nu har jag försummad lite fölfostran och Orlando blev enormt kaxig och ville inte alls respektera något.

Detta här vill jag berätta för att visa hur man kan använda en situation till sin fördel med  lugn och närvaro.

Orlando fick skutta tillsammans med Nadira i stallgången när det ösregnade. Jag har spärrat av stallutgången med ett rep och det fungerade bra. Vi gödslade ut boxarna samtidigt och som alla föl var de jätte nyfikna.

När det var dags attt gå till mamma då vägrade han. När jag skulle sätta på grimma, vägrade han. Han försökte galoppera förbi mig som han lyckades första gången med, men inte andra gången.

Trotsig visade han älgmulen: ihopknipen över och undeläpp medan överläppen hänger över underläppen. Sen kom snilleblixten: Kanske kan jag gå igenom repen?

Han drängde sig på den men förgävens, hoppförsök: jag höjde repet och hindrade honom, med föjld att han satte sig på baken.

Så snart han stannade upp även bara en smula fick han beröm.

Till slut stod han helt stilla och jag kunde släppa repet helt, så han kunde gå till sin mamma som han flydde till och gömde sig bakom henne, när jag lugn, utan att beakta honom gick in i boxen. Jag gav Lammie morötter, smekte och pratade med henne men lämnade honom ifred.

Idag: så snart jag kom i stallet kom han fram för att blir smekt, och visade på alla sätt och vis en mycket inställsam attityd. T ex räckte det att röra lite på hans bog för att få honom att backa så jag kunde förbi, trycka lite på baken för att han skulle släppa mig förbi mig. det var inga problem att sätta grimma på honom nu.

Ja vad hände: jag tror i och med att hans trots ledde honom i den situation han hamnade i och jag behöll lugnet och belönade honom med att han fick gå förbi mig när han har lugnat sig övertygade han om att det var hans eget fel.

Hade jag misslyckats däremot och han hade kommit loss av egen kraft då är jag övertygat om att det hade förstärkt hans trots attityd : "kämpar jag bara på tillräckligt länge då slipper jag"

 Man får inte glömma att han var ytterst respektlöst innan genom att nästan knuffa på mig för att komma förbi. Så får man bara göra med mamman.

Att jag har rätt visar dagens inställsamt attityd där jag får göra vad jag vill utan att han är rädd.

 Lugn är nyckelordet.

Hamnar ni i en avgörande situation, så se även till att antingen inte kommunicera med en annan person eller bara med en mycket lugn röst då hästen kan få för sig att upphetsningen gäller honom och förstärker hans försvar. Dessutom missar man tillfället att belöna.

Det BÄSTA är förstås att inte hamna i en sådan situation alls....:-)