20. feb, 2014

Vänskap

Idag fick jag ett present, ett present som fick mig att känna mig oändligt rörd till tårarna. Jag fick den från "min" svarte tuffing Bengt.

Ett gnägg som hästarna bara delar med sina vänner, sto med föl t ex. Ett lågt, tyst gnägg när jag kom fram till hans box, ett riktigt , äkta hälsningsgnägg som betyder "hej, så kul att du kommer , jag har saknad dig"-gnägg . Och jag känner mig stolt , mallig och oändligt ödmjukt. Jag har kämpat så mycket för att nå hans väsen och tillit och respekt framförallt. Men..... jag kan tappa allt detta i ett nafs . Bara att fortsätta på den vägen så ska det nog gå bra. Jag är rätt säkert nu vilken kombination av andel ledarskap-träning-mys samt regler just han behöver......

Även Gunnar gav mig och Caroline Jeppsson ett present, eller flera den senaste tiden. Inga protester mer i början på träningar . Lugn nyfikenhet bara (Han behövde alltid 10- 15 minuter för att springa av sig oviljan- )och när han blev skrämd igår med Caroline på ryggen kunde hon bromsa honom utan problem UTAN BETT och han fortsatte med lång låg hals.
Just för en häst som Gunnar är det ett enormt tillits bevis. Även han börjar hitta glädjen och viljan .