20. feb, 2014

Fortsättning kring träning och foder

Idag fick jag en intressant fråga: Andemeningen av frågan var:

"Om man tränar så som du gör när kan man då sluta att träna med foder, när är övergången till en riktigt tävlingshäst eller kan man överhuvudtaget? "
Frågan är därför intressant för man kan både svara med ja och nej.

Mitt go är både genom kunskapen kring hur en häst fungerar psykiskt och fysiskt och min kunskap kring individuell träning att väcka glädjen och stolthet i hästen gentemot det den gör.

Så småningom bli det, även genom att man belönar mer och mer sällan till ett självändamål för hästen . Själva träningen ska bli belöningen, ska vara så inspirerande att hästen tycker det är urkul.

Men det är just det som är den riktigt svåra biten i träningen främst med en ung häst.
Ord som tajming, tålamod, rättvisa , positiv förstärkning, lugn, pondus, ledarskap, kärlek och glädje för varje liten steg en häst gör, är nyckelorden. Att på ett mycket äkta och uppriktigt sätt känna glädjen och stoltheten med och över hästens små framsteg gör underverk. Jag har upplevt det så ofta..
Men detta kan man läsa i många böcker.

När en häst är längre kommen så belönar jag bara nya saker under träning.
Sen får de sin
kraftfoderranson oftast i paddocken med en hink vatten sidan om och jag visar dem genom att jag kliar dem, löser sadelgjorden hur duktig de har varit.

Jag tappar inte i rang genom att jag belönar dem generöst. Tvärtom, hästar uppskattar rättvisan i det och anstränger sig mer och mer....
Visst du kan låta bli och hästen gör det den ska , men uppskattningen genom foder är helt enkelt hästens guldkant i livet. Varför ska jag nekar den det ?

Varför är det så prestigefylld att dominera hästen för den ska istället för att hitta ett samarbete?

Det finns ett uttalande som heter :"I och med hästen mådde bra fram till den sekunden jag hämtade den ur sin hage, så är det min förbannade plikt att se till att det förblir så " med andra ord
Gör vad du vill med hästen , men ser till att den mår bra med det.